Burmillan

Burmillan som ras

Historik

Det är inte många, faktiskt inte en enda, av mina vänner som när jag nämner att jag har Burmillor, som har sagt ‘aha, en burmilla…’ men jag älskar att berätta om hur rasen uppstod. Det är en kärlekshistoria på nivå med Romeo och Julia eller åtminstone Lady och Lufsen.

1981 bodde det två fina raskatter i ett hus i England. Fabergé var en brunsköldpadd Burmahona och Sanquist en Chinchilla Perserhane. Fabergé och Sanquist bodde åtskilt, för tanken var att de båda skulle paras var och en på sitt håll. Men de kom på en bättre idé. En av dem smet ut genom en dörr och de två träffades och parade sig. Resultatet blev en kull på fyra söta ungar. Kattungarna var så fina att ägarna bestämde sig för att försöka skapa en ny ras, och ett avelsarbete påbörjades.

Rasstandarden sattes 1984 och det var också då den första Burmillan exporterades till Danmark. Sedan bedrevs aveln både i England och Danmark. Burmillan godkändes som ras av FIFe 1995. När man tog fram rasstandarden ville man framför allt det inte bara skulle bli en silver Burma, så man lyfte fram skillnaderna mellan Burman och Burmillan i kroppstyp, ögon, öron och päls.

Burmillan som ras

När vi skulle välja kattras var temperamentet det viktigaste hos vår nya katt. Vi ville ha en katt som är social, aktiv, och samtidigt harmonisk. VI hade några raser på vår kortlista, men när vi träffade Burmillan på en utställning var saken klar. Och jag tror att det är så. Man kan inte beskriva en Burmilla, de måste upplevas!

Burmillan fick fina bidrag från både Persern och Burman. Burman bidrog med den korta pälsen och den fina kroppsbyggnaden. Chinchillapersern bidrog med den vackra silvertippade färgen. Tippning innebär att pigmenten enbart sitter längst ut på hårstråna så att det blir likt en skimrande skugga utanpå det vita. Även den gröna ögonfärgen och den effektfulla mörka eyelinern runt ögon och nostipp kommer från Chinchillapersern.

Burmillans temperament är även det som vore det en blandning av Burmans och Perserns. Den utåtriktade och sociala sidan påminner om beskrivningen av Burman. Burmillan är liksom Burman mycket sällskaplig och man rekommenderar starkt att den får en kattkompis. Det fantastiskt milda och vänliga temperamentet verkar påverkat av Perserns jämna temperament.

Läs mer om Burmillan hos Sverak: https://www.sverak.se/kattraser/burmilla/

källa historik: https://en.wikipedia.org/wiki/Burmilla

<span>%d</span> bloggare gillar detta: